Jag återvände till mitt käraste Hälleforsnäs, där jag bodde där jag trivdes och där jag hade mitt hjärta… Jag var barn och jag hade mina allra bästa barndomsminnen härifrån. Ett litet samhälle som har runt 1500 invånare idag.
Förr, då…. Var samhällets största inkomstkälla ”Brukets blå” ett gjuteri där traktens invånare jobbade, själv var jag bara barn men jag minns hur skitiga alla arbetare var då de kom ut från sin arbetsplats.
Idag lever inte bruket kvar, och byggnaderna har rustats upp en aning och det är en kärna av museum, affärer och konstverksbutiker som vi besökte.
Själva brukets huvudlokaler stod öde.. som om tiden har stannat, allt är bara lite mindre nu som vuxen än som tiden då man var barn.
När vi flyttade in i samhället så fanns det gott om ”blåa stenar” de var i överflöd och alla skiftade de i blå, turkos och grönt… Som liten var det en skatt, jag älskade att gå och inspektera dessa stenar, dess ytskikt som skiftade i både form och färgnyanser. Idag finns de knappt ett spår av dem, men eftersom jag har bott här och eftersom jag vet var de fanns så hittade jag ändå några av dem.. Stenjakt och lite grävande så fick jag med mig några hem. Jag har ett kommande projekt för dem.
Några av dem jag fick med mig hem..
